Jag ser att HTC-klubbens årsmöte har börjat och att ni alla tagit fram era nallar från fordralet fäst vid livremmen. Diskussionerna går höga om hur iPhone saknar livsviktiga funktioner som MMS eller att man inte när och hur som helst kan installera precis vilka applikationer man själv vill.
Men för mig är iPhone en milstolpe. Den första
"mainstream wifi unit" som Steve Jobs kallade den för vid en kvartalsrapport. Det är alltid en märklig känsla när man håller i något och vet att det faktiskt är
"no way back", bara framåt.
Som när man fick sin första Ericsson Hotline och via vårt system kunde skicka email som blev till SMS redan 1994. På den tiden som t ex ComvIQ konstaterade att SMS inte hade någon framtid, alldeles för långsamt att skriva in och alldeles för liten skärm. Ett email där blir till ett burr och ett pip där. Och text. Fascinerande.
Eller Nokia 7110 när vi lyckades koppla den till vårt emailsystem och kunde läsa mail över wap, cirka 9-11 kbit/s, om jag minns rätt. Vi skickade ut ett pressmeddelande om detta och aktiekursen gick fan upp 6 spänn.
Eller när nackhåren reste sig när man fick sin Ericsson T68 med färgskärm och upptäckte att det var no way back, man visste direkt att man aldrig mer skulle komma ha en nalle med svartvit skärm.
Eller Spectronicen med inbyggd kamera, som gjorde att man la ihop två och två och kunde lista ut lite mer om hur framtidens nallar skulle komma att se ut.
Eller som nu iPhone. Med ett gränssnitt så vackert att det bara är att buga. Alla dessa små detaljer. Alla dessa affärsmässigt sluga detaljer som inlåsning genom appstore. Skärmen. Det suveräna gränssnittet där man plötsligt upptäcker att man behörskar hela telefonen, alla funktioner och minns S60-menyträsket med skräck.
För mig som datornörd är det fascinerande att plötsligt ha en bärbar enhet med ett livs levande unix rullandes och massor av minne och processorkraft. Det finns så mycket den kan användas till. När man upptäcker att batteriet inte räcker till hela dagen men konstaterar att man nog använt sin iPhone konstant, från ungarnas tittande på Pingu under färd till dagis, till det egna surfandet, emailläsandet och programanvändandet.
No way back. Ska andra ha nån som helst chans att få tillbaka mig som kund måste de skärpa sig betydligt. Jag tillhör dem som inte längre kommer läsa ointressanta tabeller över funktioner som på pappret låter bra men som är värdelöst implementerade.
No way back.
Välkommen med i klubben
@jonk!
I en perfekt värld vore det här sista gången jag hörde denna låt.
Ja, Shirley är roligare än Dorsin!
Och det finns ingen människa som vet något om mobiler som ärligt kan säga att X1 kickar stjärt med iphone.
Ja funderar på att lägga till en länk i E-brevet där det går att klicka för att göra en unsubscribe
Jag ser att HTC-klubbens årsmöte har börjat och att ni alla tagit fram era nallar från fordralet fäst vid livremmen. Diskussionerna går höga om hur iPhone saknar livsviktiga funktioner som MMS eller att man inte när och hur som helst kan installera precis vilka applikationer man själv vill.
Ibland är livet riktigt kul.